nu är droppen som fick bägarn att rinna över lagd..jag vet inte riktigt varför jag gjorde det.. jag vill inte att det skulle bli såhär .. jag visste att jag skulle få ångrat efter jag sa det.. men jag är så trött på att du säger att vi är vänner och att du inte vill att jag ska lämna dig, och att du behöver mig och att jag är världens bästa och allt.. men i nyktert tillstånd så skiter du i mig fullständigt.. jag har försökt att finnas där för dig när du har det svårt.. men du vägrar låta mig försöka då kan jag inte göra så mycket mer. och jag har näst intill skrikit ut till dig att jag behöver prata med dig, att jag skulle behöva dig och allt. du svarar inte ens?.. jag förstår inte riktigt vad du menar med vänskap då? ska jag alltid finnas där för dig, men mig struntar vi i? eller? och du vägrar förklara .. oh när jag försöker förklara för dig hur jag känner så lyssnar du inte ens? jag älskar dig som en vän. jag vill aldrig ha något med dig att göra på något annat sätt.. jag förstår inte riktigt... du är en krånlig och svår person även jag med, du litar inte på någon inte jag heller men du va riktigt nära. jag trodde att fanns det någon som jag kunde ringa eller messa med när jag gick igenom något svårt så trodde jag att det va du, men nae.. så nu när du inte finns kvar i mitt liv så har jag inte mycket kvar att leva för, jo min familj självklart, men det va inte ritkigt samma sak, dem är ju nästan tvingade att älska mig.. du va den enda utanför min familj som faktist fick mig känna att jag är inte värdelös, jag kan oxå få det bra. men den sista tiden är det enda du visat mig är precis det alla andra visar mig, att jag är ingenting för någon. spelar ingen roll vad jag gör. är jag snäll så försvinner personen, är jag elak så försvinner den, är jag för tyst så förvinner den, pratar jag för mycket så försvinner den för det, skrattar jag för lite, skrattar jag för mycket så försvinner alla? visar jag mig svag, visar jag mig stark så försvinner ändå alla..hur ska jag göra för att iaf någon person ska va nöjd? jag har aldrig varit mig själv med någon, du va den enda som jag faktist helt ärligt talat trodde tyckte om mig för den jag va, men det gjorde du inte,. så nu skiter jag i vilket.. men det som gjorde mig mest ledsen va att du brydde dig inte? du sa bara okej bye bye i princip. och fråga en gång varför, du kunde frågat mer, du kunde visat att du faktist bryr dig att du faktist ville få reda på varför inte jag ville förklara.. nu är det gjort iaf och jag ångrar mig grovt, får hoppas på att den här äckliga jobbiga hårda känslan i mig försvinner..
xoxo cassandra
bli inte förvånad om jag en dag försvinner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar